1929-1988
Bill Mason föddes i Winnipeg, Manitoba 1929. Han är mest känd i Sverige för sina böcker och filmer om kanoting i Canada. Men Bill Mason hade även en karriär som konstnär, filmmakare författare och animatör. Bill Mason har skildrat sitt förhållande till sina älskade kanoter på ett sätt som jag tror många av oss känner igen.
" Mitt beroende till kanoten kom i förvånad tidig
ungdom. Jag kan inte ens komma ihåg att inte fascinerats av kanoter. Mina föräldrar
har berättat att i ungefär 5-6 års åldern började mitt kanotintresse visa sig.
Vid Grand Beach, Lake Winnipeg där vi hade vårt sommarhus, spenderade jag mesta
tiden att klättra runt i kanoterna som var uppdragna på stranden.
Mitt största äventyr var att hitta en kanot som var fastknuten i piren. Då klättrade
jag ner i kanoten och paddlade så långt repet räckte. Det behövs inte mycket
fantasi när du är 5-6 år och 3 meter rep är ingen begränsning. Längs det repet
paddlade jag sjöar, tom oceaner och jag for utför forsar som ingen färdats på
förut. Sen kunde mannen som ägde kanoten komma och jag blev iväg körd. Den lyckligaste
stunden under min barndom var när min far hyrde kanot för en vecka. Ofta hyrde
han bara för en eller två timmar, men denna gång hyrde han en hel vecka. Det
var precis som att äga en.Vi kunde paddla var som helst och vara borta så länge
vi ville. Det enda som kunde jämföras med denna vecka var när jag köpte min
första egna kanot.Inget som jag hade ägt tidigare kunde jämföras med känslan
av det köpet. Jag parkerade kanoten under köksfönstret så jag kunde titta på
den medans jag åt. Jag flyttade den så jag kunde se den ifrån olika vinklar.
Jag upptäckte att en kanot är vacker oavsett vinkel, tom när den ligger upp
och ner.
För längesedan när jag satt vid min lägereld på en stenig
strand uppe i norr. En kanot kom fram ur dimman framförd av en indian som var
på väg att se till sina nät. Hela rörelsen var poetiskt obeskrivbar. Han paddlade
ledigt med hela kroppen och försvann över sjön in i dimman fortare än jag trodde
var möjligt. Det såg ut som han kunde hålla den takten hur länge som helst utan
att tröttas. Jag satte i min kanot, och försökte kopiera hans teknik. Jag har
försökt sen dess utan att lyckas helt. Förklaringen var uppenbar. Han hade förmodligen
paddlat varje dag från islossning till isläggning och det hade inte jag. Det
är så enkelt. Som att rida en häst, du kan lära dig att stanna kvar på hästen
ganska snabbt men det tar en livstid att få det se ut som du tillhör den.
Det första du måste lära dig om kanoting är att kanoten inte är något livlöst
objekt.
Den känns mycket väl levande, levande med livet i floden. Livet transformeras till kanoten genom strömmen av luft och vattnet som den rider på. Uppförandet och tempramentet i kanoten är beroende på elementen, från den minsta bris till full storm, från den minsta krusning till den högsta våg, en meandrande ström till en vrålande fors. Vem som helst kan hantera en kanot på en stilla tjärn, men i forsen är kanoten som en vild hingst. Den måste hållas med fasta tyglar. Kanotisten måste kunna ta kanoten dit han eller hon vill, inte dit kanoten vill. Får den chansen så kastar den dig överbord och fortsätter ner för floden själv.
Bill Masons egna ord från boken Path of the Paddle.
Bill Mason dansade med sin älskade Prospector natten då sonen Paul gifte sig. Nästa dag paddlade han bröllopsgäster i forsarna på Petite Nation River norr om Ottawa. Följande tisdag fick han diagnosen obotlig cancer och dog 4 månader senare endast 59 år gammal.
Läsa mer på:
http://www.mb.ca/redcanoe/billmason.html
Copyright © HMCC 2002