Det finns de som nöjer sig med att drömma och de som bara måste titta efter.Hans Hjerpe från Munkfors kan inte låta bli. Han har nyss kommit hem från sin andra resa till Canada. Driven av sin barndoms hjältedröm vill han ta reda på hur mycket som är sant.
"Paddeltagen och kanotens bogvatten ekade när vi gled fram över svartvattnet som färgades rött av fackelskenet... vi fann att denna passage en gång bildades därigenom att vatten började sippra fram ur en ådra av kvarts som skar igenom berget. Sedan hade snösmältningar och vattenmassor under årtusenden ökat dess omfång så att den nu såg ut som en tunnel"
Nästan hundra år senare paddlar Hans Hjerpe genom samma tunnel.
Han är lite besviken.Om och om igen läste han de självbiografiska
böckerna av Harry Macfie. Äventyrsromaner med romantiska namn som
Farväl Falcon Lake, Wasawasa och Lägereldar Längesedan. Hjälten
är en guldgrävare som har emigrerat från Sverige. Tillsammans
med en jämnårig kamrat klarar han sig genom åtta äventyr
skrivna på 40-talet.
Egen skildring
Det syns ganska tydligt att böckerna gjorde intryck på Hans Hjerpe.
Väggarna i huset i Munkfors är täckta av gamla indianprylar från
guldgrävartiden. Från början trodde han att andra resan skulle
bli finalen. Att han hade allt han behövde för att skriva en egen
reseskildring i Macfies fotspår. Men resan blev inte som han hade tänkt
sig. Forskandet ledde till avslöjanden. Den gamle hjälten hade kanske
inte varit så äventyrlig. Platserna han beskrev låg visserligen
där de skulle men det var inte total ödemark, inte ens på artonhundratalet.
"Framför mig mellan träden skymtar det blåa vattnet från Falcon Lake och utifrån sjön kommer en storloms klagande skri. Borta vid andra änden av sjön bor min gamle vän Mandamen, indianen som jag är på väg till."
- När jag läste tänkte jag mig så storslagen natur, men
det såg ju ut precis som här, säger Hans Hjerpe och pekar ut
genom den öppna ytterdörren. Ändå var det lite häftigt,
ett äventyr.
Han åkte på måfå en regnig eftermiddag, ville bara se
om sjöarna fanns. Och de gjorde de. Det första mötet finns bevarat
på ett tummat fotografi av Whitehawk lake. Vid sjön sprang han på
souvenirshopen Wasawasa och Sue Tecter Todd. Hon var parkvakt i området
och enormt intresserad av Harry Macfie. Han blev uppmuntrad och började
forska lite, köpte böcker om gruvindustrin i slutet av 1800-talet
och hittade gamla tidningsurklipp. Så småningom började han
leta efter huset där Macfie bodde.Som vägledning hade han beskrivningarna
i boken. Korta rader om gäss som flög mot de branta klipporna.
En Besvikelse
Den första resan fick han ge sig. Inför den andra resan var han bättre
förberedd. Med Kanot skulle han följa färdvägarna i favoritäventyret
Wasawasa. Mål nummer två var att äntligen hitta huset. På
en karta hade han hittat en byggnad just där Macfies stuga skulle ligga.
Det blev en besvikelse. - När jag hittade rucklet var det inte nog gammalt.
Jag mötte en man som berättade att det var hans far som hade byggt
huset och inte Macfie, säger Hans Hjerpe och visar en karta. Men sen hittade
han Tom Moore !
"Den gamle enögde prospectorn och trappern var sig lik sedan vi sist träffade honom. I åratal hade han bott här vid sin stuga vid Little Loon Lake ensam vid sin stuga"
- Först hittade jag hans namn vid en gruvinmutning på en karta. Sedan
såg jag ett kort av en enögd man och tänkte, men gud det är
ju han, säger Hans Hjerpe.
Mycket som stämmer
Efter alla missräkningar var det äntligen något som motsvarade
förväntningarna. Sedan hittade han flera romanfiugurer, paret Corbets
och Pete Vergeland, och tunneln.
- Ett tag var det så många besvikelser att jag började tvivla
på allt. Bodde han kanske inte ens där ? Men nu har jag hittat så
mycket nytt som stämmer, även om det inte blir som jag trodde från
början. Tunneln visade sig vara både sann och falsk. Den fanns där
och såg ut som den skulle, men den hade inte blivit till på naturlig
väg. Järnvägsbyggarna ville avleda vattnet om det skulle bli
översvämmning och sprängde en tunnel mellan sjöarna. Med
alla avslöjanden har boken ändrat inriktning.- Jag blev lite besviken
på Macfie. Hans liv var inte alls som i böckerna, det verkar som
om tiden som guldgrävare mest var som en lång semester säger
Hans Hjerpe. Ändå har han inte tappat intresset. Det finns saker
att upptäcka. Var huset låg till exempel. Det är inte avslöjat
ännu. Och han har en idé om var det skulle kunna vara.
Copyright © HMCC 2002