DE TAPPRA...

En lugn morgon är det. Lägret vaknar så sakta till liv. De har kommit några fler under natten så att

tälten står tätt på den vackra strandremsan i samma höjd som sjön. Röken från en skorsten ringlar sakta

bort i dimman som ännu ligger kvar i den kalla början på dagen. Vattenståndet är högt, ovanligt högt

eftersom ön mitt i sjön har alla träden stående med vatten långt upp på stammarna. Det skramlar i kastruller

och kaffepannan går igång. Frukost dukas upp och stela ryggar böjer sig för att samla upp resterna från

fredagskvällens fest. Det var väldigt högljutt i Blekingelägret i går...kräftskiva lät det som. Där under granen

i det omsydda gröntältet är det nog forfarande tyst någon timme till.

Skåne ligger nedanför Blekinge, men den här morgonen ligger all Skåne som en tung brevpress i pannan på Ronnebygänget.

Vi tar några koppar kaffe till och så förkunnar vår värd Bosse att om en timme är det minsann samling för avfärd på

den vackra Rolstorpa sjön. Färden skall gå över sjön in i Härån nedströms till ett lunchställe ca 2 timmar bort.

Trevligt men stressigt blev det på en gång för här ska ska jag inte vara sist i sjön. Alla packar och står i men det

blir liksom aldrig ljust denna dag. Klockan är nu 10 på dagen och det är knappt ledljus..konstigt är det regn på gång ?

NÄÄ det skulle visserligen komma regn men inte häär ! Regnkläderna är med men inte på här gäller det ju

att komma iväg. Armadan gör sig redo och glider iväg ut på sjön.

 

I land står några veteraner som valt att stanna i lägret, Elden brinner fortfarande och ger skön värme till stela leder.

Visst hade det varit bäst att vara med resten av gänget men värkande knän har gjort det omöjligt att stå på knä.

Ur diset och mörkret som på avstånd byggs av ett märkligt dån ser de gamle hur armadan av kanotvänner plötsligt har

vänt och paddlar nu som aldrig för tillbaka mot land. I dånet av regn och hagel som nu även når veteranerna på land kämpar

vi frenetiskt för att nå land. Den regn och hagelskur som följer är nog de värsta jag skådat under mina dryga 40 år i kanot.

Vi formligen bombarderas av hagel stora som 1 kronor. Det gör riktigt ont när det träffar i huvudet. Varför vi egentligen

fortsätter att undvika att bli blöta vet jag inte, alla är redan dygnsura. Haglet och det häftiga regnet gör att

vattnet sjuder som de nästan kokade. Stänket står minst 30 cm över vattenytan. Fullständigt genomblöta når vi land

till gubbarnas glädje. Här har man tagit skydd under en stor pressening och står helt torra och ser på spektaklet som

kryper iland.

 

En timme senare när tälten som översvämmats tömts på vatten. När kläder torkats och bytts mot torra och lunchpackningen

har stuvats om står åter medlemmarna i HMCC beredda att på nytt ge sig ut mot dagens mål. De tugna regnmålen ser inte lika

täta ut längre. Solen tittar fram i draget efter paddeln, och när gubbarna i land har upptäckt att alla rundat udden där

ute på sjön är armadan nästan halvvägs till dagen mål, lite försenade lite blötare men en ny erfarenhet rikare. Gubbarna häller

upp en ny whisky, flyttar lite närmare brasan, och är helt överens att stanna iland även denna gång.

 

Fler än 50 medlemmar i Harry Macfie Canoe Club höll sitt 46 möte vid Rolstorpasjön ca 2 mil norr om Värnamo.

Stort tack till Bosse Kobb, Magnus Davidsson, Bengt och Maria Ström.