Gunnar Lindgrens canot
Sjön ligger svart mellan Salsfjället och Långfjället, det är en sen
natt utan månsken, Men det är just en natt som denna som Gunnar
Lindgren gillar där han svänger sin paddel tyst över sjöns vatten.
Han är nämligen på väg mot Norska gränsen för att plocka upp några
flyktingar från det av Tyskland ockuperade Norge. Det har blivit
många resor under åren i samma syfte, men den här kvällen blir något
alldeles extra. På vägen hem blir dom överraskade av en gränspatrull
och beskjutna med automatvapen där flera av skotten går genom
canotens tunna bordläggning. vilt ösande når man hemmaviken där sen
Gunnar sätter en tändsticka till canotens med duk klädda utsida, allt
för att inte lämna några spår efter nattens händelse.
Detta är en historia som jag fem år senare får höra när jag kom till
Grövelsjöns turiststation för att arbeta som canotfärdledare hos
Gunnar. Jag kom att bli kvar där i sexton sommar månader men hörde
aldrig Gunnar berätta om händelsen, han tyckte att den hörde tiden
till och inte var värd att orda om.
Thedan sitter på en drivveds stock och tittar drömmande ut över
sjöns vatten. det är en av otaliga sjöar som man finner i det
småländska skogslandskapet. Sjön ligger vackert blank i det sena
kvällsljuset. En vacker stämning råder där dröm och verklighet lätt
blandas forna tiders händelser vilka man då tycker sig se i sjöns
speglingar av ljus och mörker. Kanske sitter han och tänker på en
hundra mil lång resa till Tärnafjällen tidigare i veckan, en resa
som företogs i akt och mening för att hämta Gunnar Lindgrens nu 63 år
gamla canot. Gunnar är död sen många år tillbaka men han son Sten tog
över den och fortsatte paddla sjöarnas vatten i Tärnafjällen. Men
även Sten har lämnat oss, men canoten med sin bakgrund finns kvar och
kan ännu glida över nya sjöars vatten många år framöver. Den kommer
att berätta sin historia vid läger eldars flammande sken i Macfie
klubbens anda där den ligger med Hakon den sjundes monogram i stäven.
När det galna kriget äntligen tog slut kom många av hjältarnas
historier fram, så även flyktingtrafiken över Grövelsjöns vatten
tillsammans med den sönderskjutna canoten. Den Norske kungen lät då
Gädda 1957 tillverka en ny canot till Gunnar som ett tack från det
norska folket.
Att storyn tog Thedan hårt märkte vi av att han vid framkomsten var
den förste som ville se canoten i fråga, väl medveten av att den
borde i garagets tak vilket den också gjorde. Efter en middag på
värdshuset med hustrun Karin och en kall september natt tog vi sen
adjö av Tärnafjällen medan tunga droppar förebådade en regnig dag.
Att Thedan var i en annan värld märktes av att han hade kraft nog
att köra alla de hundra milen hem i ett svep. Nästa dag flyttades
canoten till Ingarö där den fortsättningsvis hör hemma.......
Ett stort tack till Sten, Karin och Britta Lindgren för all deras
möda.
Hälsningar från Macfie klubben,
Oktober 2010. Kurt Rehnström