Lyckorna den 22/12
1945
Käre Mårten
Här har du min hand, anser att jag borde erbjudit dig den långt tidigare
och jag hoppas att du tager min mening som den är menad och utan vidare
choser och inte behöva vi väl som seden är här i landet
över ett glas lägga bort titlarna. Tack skall du ha, ja så är
den saken klar, enkelt rätt framt och klart.
Hjärtligt tack för ditt så vänliga brev idag samt för
Julgåvan som jag satte så högt värde på, rart av
Er båda att så tänka på mej. Roligt att höra om
fanér bygget och hoppas att ni lyckas för då vore ju mycket
vunnet. Jag har sett en sådan kanot tror jag byggd av aeroplanfabriken,
väldigt läcker att se på och så lätt, men inte kan
det bli en riktig långfärdskanot, det vill allt andra grejor till.
Så roligt att höra att ni byggt några av mina modeller och
jag hoppas att de köpare som jag rekommenderade att komma till Eder nu
äro belåtna. Hur ni lyckas att skaffa nödig material är
en gåta. Jag hade ett fasligt snärj att få det jag önskade
till den kanot jag byggde mig. Skulle vara roligt att få visa den någon
gång, den är betydligt större än de tidigare och den är
nog den bästa jag någonsin gjort, men man skall ju ha något
bra också. Hade härliga färder med den i somras och nu ser ja
framåt till kommande färder nästa sommar.
Längtan att igen få svänga sin paddel går aldrig ur och
väl är väl det, håller en ung och stark trots årens
mångfald. Tänk så åren gå och nu äro edra
präktiga pojkar redan stora och borta i skolor. Vi miste vår yngste
son Tom förra året vid denna tiden i barnförlamning han var
26 år och gift med en liten son.
Hemskt att mista honom men hellre det än se denne härlige pojk som älskade livet och var en sådan friluftsmänniska kanske sitta ohjälpligt förlamad för resten av sitt liv. Trots allt bäst som skedde och vi måste ju böja oss och vara tacksamma för allt han gav oss.
Nu till jul få vi hem alla barnen som äro kvar.
Gordon gift i Stockholm går ännu på konstakademin, kommer med
fru inatt kl 1. Styrman Allan just återkommen från England med fru.
Ingrid gift och bosatt i Kungälv, med man och en liten dotter. Så
nu bliver stugan full i år, och det är bara roligt.
Ja nu till sist än ett hjärtligt tack och till dina rara duktiga fru
Inga som jag beundrar beder jag om min särskilda hälsning samt även
till Edra pojkar om de komma ihåg mej. Min fru förenar sig med mig
i de hjärtligaste Jul och Nyårs - önskningar.
Eder
Harry Macfie
Copyright © HMCC 2002