Lyckorna den 22/12


1945
Käre Mårten
Här har du min hand, anser att jag borde erbjudit dig den långt tidigare och jag hoppas att du tager min mening som den är menad och utan vidare choser och inte behöva vi väl som seden är här i landet över ett glas lägga bort titlarna. Tack skall du ha, ja så är den saken klar, enkelt rätt framt och klart.

Hjärtligt tack för ditt så vänliga brev idag samt för Julgåvan som jag satte så högt värde på, rart av Er båda att så tänka på mej. Roligt att höra om fanér bygget och hoppas att ni lyckas för då vore ju mycket vunnet. Jag har sett en sådan kanot tror jag byggd av aeroplanfabriken, väldigt läcker att se på och så lätt, men inte kan det bli en riktig långfärdskanot, det vill allt andra grejor till. Så roligt att höra att ni byggt några av mina modeller och jag hoppas att de köpare som jag rekommenderade att komma till Eder nu äro belåtna. Hur ni lyckas att skaffa nödig material är en gåta. Jag hade ett fasligt snärj att få det jag önskade till den kanot jag byggde mig. Skulle vara roligt att få visa den någon gång, den är betydligt större än de tidigare och den är nog den bästa jag någonsin gjort, men man skall ju ha något bra också. Hade härliga färder med den i somras och nu ser ja framåt till kommande färder nästa sommar.
Längtan att igen få svänga sin paddel går aldrig ur och väl är väl det, håller en ung och stark trots årens mångfald. Tänk så åren gå och nu äro edra präktiga pojkar redan stora och borta i skolor. Vi miste vår yngste son Tom förra året vid denna tiden i barnförlamning han var 26 år och gift med en liten son.

Hemskt att mista honom men hellre det än se denne härlige pojk som älskade livet och var en sådan friluftsmänniska kanske sitta ohjälpligt förlamad för resten av sitt liv. Trots allt bäst som skedde och vi måste ju böja oss och vara tacksamma för allt han gav oss.

Nu till jul få vi hem alla barnen som äro kvar.
Gordon gift i Stockholm går ännu på konstakademin, kommer med fru inatt kl 1. Styrman Allan just återkommen från England med fru. Ingrid gift och bosatt i Kungälv, med man och en liten dotter. Så nu bliver stugan full i år, och det är bara roligt.
Ja nu till sist än ett hjärtligt tack och till dina rara duktiga fru Inga som jag beundrar beder jag om min särskilda hälsning samt även till Edra pojkar om de komma ihåg mej. Min fru förenar sig med mig i de hjärtligaste Jul och Nyårs - önskningar.

Eder
Harry Macfie

 

Copyright © HMCC 2002