Verkstaden
- hemma hos Harry Macfie på Lyckorna

En höstdag i slutet på 1932 håller två män på att färdigställa en Canadakanot.

Det sista lagret färg målas med breda penseldrag. Det märks att det är vana händer vilka ger kanoten en sista strykning. Den korta höstdagen därute lider mot sitt slut och ljuset som når in genom det lilla fönstret vill inte riktigt räcka till för att männen skall kunna slutföra de sista detaljerna.

Den äldre av de två sträcker sig mot en strömbrytare och tänder den från taket hängande glödlampan. Arbetet kan nu slutföras, och i lampans sken spikas ett ovalt mässingsmärke fast i fördäcket. Mannen tar fram en blyertspenna ur bröstfickan i den vita rocken, tar ett par steg mot den ena långväggen och skriver direkt på brädan närmast fönstret, längst ner i raden. Kanot No 60, leveransklar den 20 november 1932, köpare herr Pettersson Skellefteå, tillverkare Harry Macfie kanotvarv Lyckorna.

Lördagen den 30/9 1995 är samtliga deltagare i årets Rendezvous inbjudan till Harry Macfies hem i Lyckorna för att beskåda hemmet med alla minnen från Canada samt kanotverkstaden där Macfiekanoterna byggdes.

Harrys dotterdotter Eva Loader och hennes man David har för dagen möblerat hus och verkstad som ett litet museum där många intressanta ting känns mycket bekanta. Här finns bla hjortskinnsjackan, valrossbeten från Berings Hav, skrivmaskinen med vilken Harry gav de fantastiska berättelserna från Canada och Alaska ett odödligt liv. Hur många timmar hade han inte suttit på sin kammare och knackat på sin skrivmaskin innan ett manus på en ny bok till slut kunde lämnas över till Bonniers i Stockholm för granskning och därefter i bästa fall godkännande och utgivning.

Vid första anblick känns kanotverkstaden mindre än man föreställt sig. Även uppfarten till verkstaden är inte större än man får plats med två kanoter liggande utanför huset. Men här byggdes ju många kanoter under åren 1927 till 1938, minst 100 Macfiekanoter sägs det, men riktigt hur många och vart alla tog vägen, idag är det ingen som säkert vet.

63 år senare står medlemmar från HMCC, Harry Macfie Canoe Club vid fönstret i kanotverkstaden Dagsljuset räcker snart inte till, det börjar bli skumt i den gamla kanotverkstaden. Bakom några gamla verktyg skymtar några svaga blyertsanteckningar. Med ivriga händer plockas verktygen bort ett efter ett. En ficklampa kommer fram efter en väntan som känns som evighet.

I ficklampans svaga sken uppenbarar sig svensk kanothistoria som den skrevs av ägaren till kanotverkstaden Ingeniör Harry Macfie. Samtliga kanoter vilka byggdes under åren 1931 och 1932 med uppgift om färdigställande och köpare finns nedtecknade på brädväggen framför oss. Allt detta som lärda i ämnet bara kunnat gissa sig till under åren fanns hela tiden här, på väggen i kanothuset, så självklart.

En tid efter timmarna i kanothuset höll en medlem i Macfieklubben på med att renovera en gammal Macfiekanot. Den tidigare ägaren hade även använt kanoten som segelkanot och därför borrat ett hål i den främre tvärträt för msten. För att återställa tvärträt till originalskick så skruvades det bort från kanoten. När man synade undersidan på tvärträt närmare så fann man under lager av smuts och fernissa följande inskription i blyerts No.60

Cirkeln är sluten, kanoten är nu återställd till originalskick. Många är de dagar då sjöarna och älvarnas vatten åter skall smeka dess sköna linjer, och för eftervärlden berätta sagan om de vackra kanoterna som byggdes för längesedan på Harry Macfies kanotvarv i Lyckorna.

Mats Rehnström

Copyright © HMCC 2013